Minnen
Houvva! Houvva! Houvva! Det var enda ordet som fanns kvar
uppi huvve på farmor till min far.
Hon satt å gapa i sal som var vit
å varje sommarlov åkte vi dit.
Det var i barndomen för länge sen
men minnet finns kvar inni huvvet mitt än.
Jag minns en massa olika ting
men om viktigare saker lärde jag mig ingenting.
Till exempel att skilja skitn ifrån det som är bra
sådant kan inte jag så bra.
Trots sju års högskolestudier och en massa arbetslivserfarenhet
lärde jag mig visst aldrig det.
Nu är det som trångt om salighet
i min hjärnas veckade klet
Tror att det är det som stör min hjärnaktivitet.
Så att jag just inget vettigt vet,
ty än om nya tankar stundom tittat förbi
finns det liksom inte plats för dem här i..
För här är fullt av alltifrån kangerovlar till hotta hitte heina
och farmors dröm om damen med långa håret mella beina.
Det var så långt och så grannt att hon hade det som en sjal omkring sin halls
men om jag ska spara eller slänga den det vet jag inte alls.
Löständerna farmors som låg i ett glas, ett och annat barnkalas.
Samt en hel del annat gammalt rat
som en massa kallprat om väder och vind,
pipet från mormors hörapparat
och här hela jädrans Cecilia Lind.
Farbror Bosse på skotern med risselsläden på släp
är det bra eller är det bara skräp?
Med fladdrande kepsöron men utan minsta skam
dundrade han överallt fram.
Mitt i pågående tävling körde han sönder sjumilaspåret
tror bestämt att 81 var året.
Å Lennart som suttit på pinnen för kusken
hade för länge sedan trillat av bakom busken.
Stordiket annaskiosken och abbortjärnsfiket
och träkojan på myrn där vi kolla hundliket.
Grisslakten bakom lagårn som vi inte ens fick se
men minnet av det jodå det hänger ändå me.
Å här är minnet av när min pappas kusin
en kväll högtidligt proklamerade i källarn framför kamin
att hans högsta önskan var att ur drömmen sin
rakt i en porrfilm få kliva in.
Nog verka det väl ändå onödigt att den önskan tar plats i hjärnan min.
Men jag har som ändå svårt att ta beslut
om den ska sparas elller kastas ut.
Å vad har vi här då om inte sex års förspillan med Anders ifrån Dorotea
det kan jag väl ändå få bunta ihop och sälja ut på rea.
En hel hög dåligt samvete och ångest för skit.
Det vill man samla upp och trycka på delete.
Som alla gånger jag tuktade min bror.
Jag sa att han var dvärg men han tjallade för mor.
Under tukt och förmaning sa hon att jag måste förstå
att jag inte kunde säga så. Men jag sa det jämt ändå
så fort ingen vuxen såg oss två.
Dvärg, dvärg, dvärg viskade jag när vi målade med färg.
Hände det att vi baka bullar till jul eller gunga i nåt traktordäck
sa jag saker som hörde du, du är ful och huvvet ditt ser ut som en sackosäck.
Sackosäckshuvve, sackosäckshuvve, sackosäckshuvve!
Jodå så att..
Sen minns jag en och annan katt
Bland annat en som hette kisse grå
men jag tyckte väl aldrig den skulle heta så
Så har vi minnet av en septemberhelg
då farfar min stångades ihjäl av en älg.
Ambulansen körde då förbi vårat hus
Sakta utan sirener eller blåljus.
Mamma sa att det var så
man helt säkert kunde förstå
att han verkligen var riktigt död
för annars hade man hört sirener som ljöd.
Barbiedockor, skidpjäxor och gympahallar,
Myrmark, träskmark och snedvuxna tallar
Flintskalliga gubbar med helt platta bakskallar,
Flickgruppen med psalmsång och broderi
Och sådana här vita döharar med enbärsris uti.
Ja de brukade hänga från morfars balkong
och så minns jag den där filmen innan julafton
som var så ofantligt tråkig och lång.
Djurmänniskorna dansade och det tog aldrig slut.
Blir trött av blotta tanken så det minnet åker ut.
Många Långa vintrar med mycket snö
kladd med geggamoja så fort det vart tö.
Ljusa somrar med hopp i hö och dopp i sjö
och farbror Bosse som åter gav Lennart spö
för att vi lekt med den där mjuka kaninen
som egentligen visade sig vara dö.
Ja det är mycket saker och grejer som ligger på hög
och idag har lilla Lennart vuxit upp och blivit bög,
men skitsamma grismamma nu städar jag som jag vill
slänger ut hela skiten följt av lite till.
Ut med ratet, in med nytt
å snart är hela hjärnan min förbytt.
Allting lyser rent och vitt
och hjärnarkivet ekar tomt och fritt.
Hohoho ho ho! Houvva houvva,
Jaha de orden finns tydligen kvar i den hjärna som jag har.
Å vad är detta om inte döharar, grodyngel och nåt hundkadaver
och hela jävla gud som haver.
Peta in en pinne i brasan med Mats Rådberg och Rankarna!
Hur i all världen har den kommit in och tagit upp plats bland tankarna?
Ja det ser fortfarande rörigt och trångt ut i min hjärnas alla vrår
och jag tycker den här sagan jag skriver på känns svår.
Den är osammanhängande knepig och lång
men jag säger som Kenneth Nylund
när han sket ner sig i gångtunneln:
- Förlåt men det bara kom.
Bygga bög
Jag har byggt mig själv en egen bög i skalan 102-5.
En riktigt praktfull fin en karl
Och nu när han till sist är klar
flyttar jag mig in i den och kommer helst int ut igen.
Jag har klätt min bög i plymer, paljetter och i fjäderskrud
Han är så grann så vacker ja såsom vore han en gud.
Höga klackar ska det va
och en liten läderdräkt
eller något annat käckt
vad vet jag som en bög kan tänkas ha.
Ansikte och ögon med skira ögonlock
har målats fint i gult och blått med glitter och glamour,
näsan bör ej va för tjock
men munnen gärna röd och stor.
Över byggda bögens läppekrans
skall orden sväva som i smäcker dans,
fina melodier korrekta till sin art
ekar, ljuder, pockar på så ljuvt och underbart,
var gång jag drar i liten pinn
där jag sitt i magens mitt uti bögen min.
Drar jag i ett gummiband
Ja se då vinkar han med höger hand.
Och om han uti käften bör vara lämpligt grov och rapp
då trycker jag försiktigt på en stor en knapp.
Råkar jag däremot komma åt nån lite mindre knapp på min knapp-panel
då kan det bli mycket fel så bögen min blir slapp eller väldigt stel.
(Rycker jag av misstag i en grisskär gammal tamp
förvandlas bögelendet tyvärr för alltid till svampbob fyrkant,
men den ska egentligen int ens va där).
Ja det vart nåt fel i kabelaget
när jag skull konstruera ekipaget.
Men ni ska icket tro att jag är slarvig eller lat
ty resterade delar i min apparat
har jag noga mätt och tillskansat
med exakthet och med precision
så att dess fulländade funktion
är så nära man kan komma perfektion.
Drar jag i en smal en spak
går bögens ben med ens från böjt till rakt.
Och för jag sen en grövre spak en liten, liten bit tillbak
just till dess att det tar stopp
går till styvt från slakt nåt annat på hans kropp.
Jojjomen å det är inte slut än
för vidrör jag igen och igen
men inte mer en tredje spak
som man nästan inte ser
öppnar sig en dörr där bak
ja så jag kan fly den väg jag kom
om om någon gång mot förmodan inte skulle vara om.
Jag rider så min vackra jättebög över stock och sten
hela vägen bort till flen nånstans och över liten hög.
Allt medan munnen hans sjunger vackert trallala
eller tja vad fan för visa folk tillfället vill ha.
En ädelsten gnistrar till ibland från hans vackert utsnidade bögöra
och han pratar lätt om lågt och högt med alla som vill höra.
Jag med mina snäva ideal och mitt maktbegär
är i allt jag gör bara sisådär,
ganska rädd och ängslig utan karaktär, satt i kroppen, platt en fot
och oftast till besvär
men bögen jag har byggt
så stor och ståtligt snygg och trygg
och som i allting klär
han är däremot rätt lätt att hålla kär.
Med grace glider smidigt fram och förbi
Dit till den plats där jag för alltid vill förbli.
Först och störst i trevlig folkparad med hög plym och en och annan fjäder
står min bög med lilla näsan högt i väder och munnen stor och glad.
dock utan någon andedräkt men däremot politiskt sett inte alls helt inkorrekt.
Jag håller hårt i liten pinn för allt jag mäktar med
Ja så han inte tappar minen sin och munnen hans blir sned
Ut ur navelhålan vågar jag en titt
från min stol i byggets mitt
där jag sitt och ler i mjugg
med stor en mage, liten pitt
under flottig lugg.
Tut i luran
Tut tut i lurantutiluranlej, tut tut i luran nu skålar jag för dig
Det skamliga barnet som sitt i ryggens rad
du känner dig ful och är inte alls så glad.
Du tittar i din spegel och ångrar vad du ser
och vill nog helst inte vara med nå mer.
Men då låter jag dig smaka en liten slurk rosé
å snart kan du din fuling både skratta och le.
Tut tut i luran…..
Det kalla barnet som bor uti min märg
du är kall som is och har just ingen färg.
Du sitter i din ensamhet du skakar och rys.
Jag värm dig med en whiskey så nu sitt du där å mys.
Tuttutiluran……..
Det ängsliga barnet som in i huvve bor
du sitter där och ängslas och längtar efter mor.
Jag bjuder på en tut ur en ölbutelj
å ängsliga barnet hur du suger å svälj
tills ängslan har försvunnit och du blir stark och stor
ja större å starkare än din egen mor.
Tut tut i luran…..
Det trasiga barnet som bor i hjärtat mitt
du sitter där å slickar gammelsåret ditt
så ger jag dig flaskan å du håller den så ömt
Håller den i handen tills du innehållet tömt
Och simsalabim var det gammelsåret glömt.
Tut tut i luran…….
Det bortglömda barnet som inte har nåt rum
du far omkring i kroppen och känner dig dum
Men då sticker jag till dig en liten shot med krut
och nu har du din jäkel lyckats smita ut.
Tut tut i luran tut i luran lej.
Tut tut i luran det var väl lika tur för dig.
Det gamla tjocka barnet som inte är nåt barn
Hon står här och låtsas att hon är stora karln
Hon super och hon väsnas tills ingenting finns kvar
och tycks inte märka att röven den är bar.
Tut tut i luran tut i luran lej,
tut tut i luran
men nog (fan) super/skålar jag för dig!
Till min dotter som jag inte fått (och nog aldrig kommer att få men alltid nått ändå).
Du lilla barn som är liten uti kroppen
lika liten är du uppi huvudknoppen.
Å än om du blir stor en dag
så förblir du ändå liten inuti ditt jag.
Var därför inte för hård mot din mor och far
för de är också barn inni huvve fastän de vuxna kroppar har.
Men det hör egentligen till sånt man int behöver förstå
så det är lika bra att som bara leva på.
Killar har mera hårväxt, grövre röst och ett annat organ
men inne i huvve är de precis likadan,
samma osäkerheter och samma komplex
och samma längtan efter närhet och sex.
Var inte rädd för att bli en madrass
för att hålla på sig är bara kass.
Får du en skamlig sjukdom så skäms inte för det.
Det mesta kan botas i hemlighet.
Att skämmas är överhuvudtaget bara skit,
liksom ångest, dåligt samvete och onödig flit.
Skaffa dig en sysselsättning som du känn du vill ha
nåt annat blir sällan så bra.
Att harva på med nån heltidstjänst
utan varken glädje eller spänst
det är slöseri med liv
och livet ska väl vara ett någorlunda trevligt tidsfördriv
så drick hur mycket öl du vill
men ska du ge dig på spriten bör du tänka till.
Om du släktar på mig
så tål du nog inte så mycket som du inbillar dig.
Vill du prova nå starkare saker så är det bara att köra på
men ba du int blir beroende säger mamma då.
Och passa dig så du int sitt för länge på krogen utan å få nåt vettigt gjort
För ett människoliv ska du veta går ändå rätt så fort
Vips går ett år, sen går två, sen ett till och ett till
Så småningom har du glömt bort vad du vill
Sen helt plötsligt har det gått 25
Å alla vännerna dina har gått hem
Så sitt du där ensam, begagnad, förbrukad, förfallen
Stor i käften, gammal i kroppen men lika litn i skallen.
Så lev du för fan ditt liv innan livet lever fan med dig
Det är ett av de råd som jag giver till dig.
Såga int sågspån och hopp int åt ån hur djävligt det än känns,
det är säkert ändå hormoner som spökar och som egentligen beror på din mens.
Använd inte en tråd i röven för du kommer aldrig att behöven.
Men skaffa dig en unge eller tre
även om du känn att du inte orkar me.
Ty jag tror de flesta behöv nån på ålderns höst
som kan ge en nån form av mening eller tröst.
Själv fick jag kanske inte en endaste en
och jag är rädd att jag kom att ångra mig sen.
I övrigt är Världen full av idioter bara så du vet
å det är lika bra att du tidigt vänjer dig vid det.
Så du inte blir bitter och äter dig fet
å sitt å dvälj dig i ditt eget förtret
För största idioten är oftast du själv
men det är inte ditt fel.
Det är allting runtomkring en
som är anledningen
åtminstone till stor del.
Storfasans hotet
Det blåser kallt i träden ikväll. En torr stilla bris
obehaglig på ett mycket konstigt vis.
Det är nåt i görningen jo jag har det på känn
även om det inte hunnit komma än.
Det är helt visst nåt makabert troligtvis nåt hellvetesskap.
Hör ni? Nu brakar det loss när som helst storfasanshotet med hajtandat gap. Och vem ska hjälpa oss då när ingen hjälp går att få?
Det finns ingen fyr eller stake och ingen riktig struktur.
Det finns inga klara gränser och ingen skyddande mur.
Styrkorna har dragits tillbaka, kanonerna har dragits in
och ingen förmår sig hitta varken palmemördarn eller den där Bin-Ladin.
Ja nu är ju i och för sig han Bin-Ladin dö
Men det finns andra farliga män där ute på kö.
För fasan och terrorn lurar bakom varje knut
och ingenting är som det var förut.
Snart smäll ä och då smäll ä hårrt,
det swischar bara till så blås vi alla bort.
Knall och fall så säckar vi ihop och dör
för det finns inte en jäkel som kan stå pall för det som lurar utanför.
Alla rakryggade gossar som skulle ha befolkat armén
det är ju bara hösäckar med för långa armar och smala ben.
Alla genier och snillen de trillar av pinn en efter en.
Och vart ska vi få några nya ifrån?
Ja jag se då ingen nej faktiskt inte nån.
Det finns ingen stake ingen spänst och inget schwung.
Inga rebeller syns till bland dem som är frisk och ung.
Ni måste ju försöka att begripa och förstå
att det kryp bara närmare och närmare inpå.
Schhh! Hörni? Jag tror rent av att han redan kan stå här utanför och knacka på.
Jo nu kom han, storfasanshotet farande med sitt skräckinjagande tjut
och då är det fardigt med oss allihopa, ja då är det ta mig fariken slut.
Då ligger vi i högar av kallnade kadaver
innan barna ens hinn be sitt första gud som haver.
Allting är ju avigt, bakfram, in och ut.
Björnen går i ide om vintern men han glöm bort när han ska komma ut.
Storbergen i horisonten eroderar till högar av grus
maten blir till bränsle i bilen och det är dyrt att köpa snus.
Ingen kan längre se skillnad på om det är sommar vinter, höst eller vår
och snart är det bara blåtungor kvar av alla kor och får.
Och inte blir det nån skörd av sådden i år, inte så mycket som en kart.
Någon har byggt en fröbank men alla har glömt bort vart.
Så det blir inga bullar i ugnen ikväll
inte så mycket som en torr liten finsk pinne
att knapra på för han som har varit snäll.
Och int ska du tro att det är någon kvinna som blir på nån smäll.
Nej nu är det allt färdigt med vår sort
för det där organet har krympt ihop och tynat bort.
Det är adjöss, goodbye, aufwiderzen så spring du bort på dina smala ben.
För bättre fly än illa fäkta, nu är det natti, natti för hela människosläkta.
Processen
Det bor en dumhetslusta inne i mitt hjärnarkiv
en såndär som längtar efter tvivelaktiga små tidsfördriv.
Fastän moralen tycker att det inte borde vara så
ligger den där dumhetslustan där ändå,
kliar, skaver pockar på.
Till sist är frestelsen så stor, så stor
och jaget vill som glömma
de andra som där uppi hjärnan bor.
Och så med hjälp av alkohol
stängs moral och sådant av
och kroppen tillåts härja i ett smutsigare hav.
Har man väl gått ner i dyngan och blötlagt sina ben
Då är det lika bra att fortsätta ty det äro svårt att bliva ren
så jag slänger mig i dyngan och simmar däromkring
att det finns en morgondag det gör mig ingenting.
Nånstans neri grumlet i denna skitiga slask
fiskar jag snart fram nåt annat löst patrask.
Och vi sänker alla skepp, vi tänder alla vekar
vad än dumhetslustan hittar på är man inte den som tvekar.
Sen ligg man där då med nån skabbräv tätt breve
På vars lista man visst vart nummer 83.
(Alkoholen den har runnit ur min kropp
och då vaknar ju moralen och jaget åker på en propp
allt sam var okej igår blir genast till besvär.
Vad fan har du ställt till med varför gjorde du sådär).
Och då kom ångesten och knackar på
han är lång och han är grå.
Han kliver in i rummet mitt
och spänn öge i mig där jag sitt.
Så öppnar han upp mitt käftparti
och häver sig sen in däri.
Så glid han ner i strupen på sin hala lilla bak
och lämnar uppi gommen en bister eftersmak.
Sen vrid han om i magen så kroppen min blir slak
och så kommer skammen krypande och då blir jag bara spak.
Så får jag lida ut min dumhetslusta i många långa dar.
Mammas öga ser mig vart fasen än jag drar.
Men tur är väl det att tiden läker alla sår
och snart så syns av skam och ångest inte många spår.
men innanför min hjärnbalk finns dumhetslustan kvar.
Och snart de dumma tankar åter genom huvve på mig far.
Så börjar hjulen snurra med hjälp av alkohol
men nånstans i min skalle där höjs förtvivlans vrål.
Inte nu igen din tröga idiot
hur fan kan du medvetet trampa på din egen lilla fot.
Sen hör jag hur det knackar åter på min dörr
så står han där i farstun som så många gånger förr.
Krampaktigt biter jag ihop mitt käftparti
men han bänder upp det och pressar sig däri.
Sen känn jag hur det uppi gommen bistert börjar smaka.
Jaha det var det det. Då var ångesten tillbaka.
Fyllan
Jäsiken vad det är kul att vara full, glad i mössan, lite i hatten, bäng i roten och rentav plakat. Att vara packad som ett as, att slå dank och vara i gas. Hujedamig vad det är härligt att supa att hälla alkohol ner i sin strupa. Att fylla sig i rus, att dricka ur ett krus. Å hej å hå vad det är härligt ändå att fyllna till, lipa som en sill, att försvinna in i dimman på senaste timman.
Att säga skål, bli hal som en ål, att va ett fyllesvin, att lukta gott av terpentin, dricka billigt vin, öl på tapp, dricka i kapp. Hujedamej vad det är glatt att bli en fylltratt en lördagnatt. Att springa runt och prata strunt, att leva osunt, att slå runt. Åh fy fan vilket partaj, haderaj, raj, raj, att snacka blaj, dricka butelj, sug och svälj, nu är det helg.
Men fy fan vad dyrt och hemskt obskyrt. Jag mår som en räv, en röv och en klöv. Bakfyllan skriker så jag tror jag blir döv. Det smakar röv och luktar klöv ur munnen min, vill bara försvinn. Alla celler har flytt jag är som förbytt.
Uttorkad, urlakad, utkavlad och färdigbakad. Min kropp den mår som en skabbräv, en tomhund, en uppfiskad torsk. Det luktar träsk, det smakar mäsk, jag vrider mig som en mask. Mår som en slask, en slusk och en snusk. Jag skäms å fy fan hur det känns.
Ohåj! vad jag mår som ett otvättat sår, en sjukling på bår, en åldring på hem, en amputerad lem, en råtta i kläm. Snälla någon ta mig hem! Det bultar och slår, jag får gråa hår, har åldrats fem år från den jag var igår. Hur ska jag bli hel? få ihop varje del? Vad är det för fel? Ta hit lite kel, lite däng och en dräng.
Ge mig en skål och en vass liten nål, måste åderlåta systemet, bända ut hela djävla gemet. Ge mig en slägga, en påk och en sax, lite brännande vax och en brax. Ta av mig min skrud, klä av mig min hud och skrubba mitt kött tills allting blir rött. Nej nu är jag alldeles åt skogen för trött. Utmattad, tillplattad, missuppfattad och färdigkrattad.
Här ligg jag och lut är alldeles färdig och slut. Ska aldrig, aldrig någonsin mera ut.. Tut, tutelitut tut.
Kärleken
Den här Kärleken, säg någonting som är bra med den.
Är inte den bara en löjlig figur
som sänker förnuftet till nivån hos djur.
Man tror att man har hittat något stort
och ägnar sig åt känslan så att ingenting blir gjort.
Allt annat får stå och vänta på sin tur
Eftersom all tid och energi ska inriktas på en enda figur.
Gång på gång går man på samma nit,
man glömmer sig själv och hamnar i skit.
Som en fårskall bär man sig åt,
när hela hjärnarkivet översållas av kärlekslöjets låt.
Det pirrar uti kroppen och i ögonen lyser det av rus,
man vill mysa, snuttilutta och stanna i sitt hus.
Hela tiden vill man bara ligg och lut
med sin lilla älskling till dess att livet tagit slut.
Vad är det för dumheter jag bara undrar.
Kärleken är en skit som oss på livet plundrar.
Den är livets största lögn och svek,
Men får vilken skarping som helst att resignera och bli vek.
Tillexempel kan du helt plötsligt få för dig att det är viktigare att ligga sked
än att utstaka din karriärstege så att den blir lång och bred.
Bevare oss alla från denna snikna bov
som ger oss en lögn och tar livet vårt i rov.
Det säger sig självt att det inte är så kul att bara ligg och lut,
tänk vad roligt du hade det med vännerna förut.
Skynda dig, ta dig ut, gör slut.
Visst kan man väl unna sig att tycka om och knyta band
eller att få sig ett nyp nån gång ibland.
Men så fort som kärleken vill gripa tag om din hand,
så skynda hem till din egen lilla strand.
Kärleken är bara ett av livets fulaste små trick
att lura oss till förnöjsamhet i det öde som vi fick.
Får jag bara ha min älskling kvar
kan jag leva i armod resterande dar.
Vad är det för löjligt snack.
Jag säger blankt nej och tack.
Medan man ligg där med älsklingen som alltid känns så fin och ny
passerar hela livet därutanför revy.
Så spring bort den pirrande känslan i din kropp
och fortsätt att kämpa i ditt eget lilla lopp.
Torka bort rusets hinna ifrån ögat,
för härmed är de färdigälskat, skedat, legat, lebbat och bögat.
Frustration
Förbannade, satans, djävlar vad jag är frustrerad. Det formligen rusar av aggression inom hela mig. Det är som om blodet kokar och mina händer vill så förtvivlat gärna slå på något. Bara slå, slå och slå. Fy fan säger jag bara. Ja det säger jag minsann. Krutet är antänt och det exploderar i mitt inre. Jag är så rosenrasande, hellbervetes arg. Så in i märgen, satans, djävulusiskt förbannad. Åhhh! Iiiiiii! Satan! Perkele! Merde! Det hjälper inte vilket språk jag än svär på. Fy fasiken detta satans, djävla hellvete. Är det ingen som vill bråka med mig, så att jag får ta till hårdhandskarna och slå utav bara bövelen. Frustration, frustration. När bara natten är här, vem fan ska jag då stjälpa ut min ilska över? Det dundrar och slår på stora trumman i själen. Det rycker i biceps, i triceps, i allt. Jag är så satans förbannad. Jag ser rött och det slår gnistor om min blick, jag lovar. Det brister snart här i nattens mörker och avgrundsvrålet gör sig gällande mellan väggarna. Fy fan, fy faan vad arg jag är! Satans as, förbannade djävlar. Hellvetes fårafitta och fanstyg. Kukdjävulens gammhärk till öusch! Nu djävlar anamma ska jag visa. Visa dom djävlarna vart det förbannade skåpet eller huset, eller kyrkan, eller vad fan det nu råkar vara ska stå. Ta hit alla tjuvdjävlar och banditer som ska avväpnas, ge mig en massa viktiga beslut som ska fattas och ännu bättre, hit med alla äckliga våldtäktsmän som borde kastreras. Snipp, snipp, snipp! Nu jäklar i hoppet ska dom få så dom tiger allihopa. Imorgon då djävlar! Då blir det verkligen, då blir det verkeligen!… som vanligt. Då har ilskan runnit ut och då blir jag en mes igen. Jag blir så himla less.. och trött och viljelös, en sådan apatisk mes av mina nattliga frustrationer.
Jag kan snusa en stock
Jag kan snusa en stock, jag kan röka en ek,
jag kan knulla en skock bara på lek.
För jag kan hålla mig kåt i sjutusen dar
och jag kan dricka en fyrtio drinkar i rad
utan att pissa på flera dar.
Jag kan gurgla min käft med bensin
utan att röra en min.
Jag är hårig som fan jag är hårig som få
jag är hårig som apan på zoo
och könet är stadigt jo det må ni tro
och röven är liten precis som han ska
men jag kan skita ur mig ett stort djävla A
och jag kan skjuta en älg
jag kan skjuta en björn
jag kan skjuta vad fan som helst.
Och den dag jag blir gammal och svag
har jag vett om att skjuta mig själv
för det finns inget jag inte kan
för jag är en riktig man.
Stringen
Att ha en tråd i röven ska det verkligen vara ballt?
Man täcker själva hålet men i övrigt visas allt.
En trosa med en mycket tveksam funktion
har i modets melodi antagit den högsta ton.
Hur kan det komma sig det undrar jag
att vareviga brud tycks ha tagit det som lag
att klä sig där nere i detta obekväma plagg
som kräver att rövahåret friseras i snagg.
String kallas denna tidernas löjligaste lilla skrud
som ligger och skaver mot arselets hud.
Ofta tittar den upp ovanför byxans kant
och möjligen är det vad som gör bäraren intressant.
Ja hur jag än funderar kan jag inte riktigt förstå
hur i all världen nån vill klä sig så.
Att ha en tråd i röven ska det verkligen vara lönt?
Det säger sig självt vara långt ifrån skönt.
Dessutom är det väl överhuvudtaget inte riktigt bra
att uti rumpan endast trådar ha.
Bakteriekulturen den frodas och gror
och snart en hel hemorojdodlig i baken din bor.
Tänk på det du lilla balla modesnärta
nästa gång som du tar på dig den där tråden baki stjärta.
Att det finns faktiskt andra sätt att vara intressant och snygg
än att odla allsköns organismer nedanför din rygg.
Stofilen
Jag är rädd för att bli en gammal stofil,
en onödig kuf som ingen vill ha
och som egentligen aldrig gjort något bra.
Nej jag vill vara en sån där som alla håller kär.
En ganska avundsvärd dam med puts och flärd.
Men jag är rädd för att bli en gammal stofil,
En som lever ensam med en katt och känner att det roliga är slut och förbi,
en sådan vill jag inte bli.
Nej jag vill vara snygg och rik, rak i ryggen som en spik.
Enastående fantastisk, ständigt glad och frisk.
Men jag är rädd, jag är så förbannat rädd för att bli gammal.
Gammal och trist som en intorkad kvist.
Bitter och mör, lite äcklig och utanför.
Den som blev över och som ingen längre behöver.
Ensam ledsen och fet, sittandes i mitt eget förtret.
Arg, ond, elak och ful och som aldrig unnar nån att ha kul.
Nej jag vill ju vara populär, få vara med både här och där.
Men jag är rädd för att bli en sån där
som sitter på tvär och aldrig är med varken här eller där.
En sån där som ingen längre orkar se.
En stram gammal kärring som inte kan le.
Med tjock läderhud, bitterhetsrynkor och påsar
som går omkring och klagar, pustar och flåsar
och slänger gammalt bröd till skator och måsar.
En som tröstäter torrkakor om natten
och beklagar sin likgiltighet inför katten.
En som tycker att inget gör från eller till.
Alltmedan dubbelhakor, skäggvårtor och jäddhäng får växa som de vill.
Nej jag vill vara framgångsrik och seriös.
En cool, rivig kvinna med klös,
en grann och stilig stolt gammal tös.
Gärna nån som skrivit en bok,
en spännande dam som är förståndig och klok.
Med solsken i blick, glad, käck och chic.
Men jag är rädd för att bli en gammal stofil
en som suttit för länge på krogen.
En som borde gått hem redan vid en trettiofem
och som aldrig mer får utöva älskogen,
en icke viril fula tant pedofil, med bröst som vuxit sig smala och långa
och sladdrar och far över valkarna många.
En kropp som en låda, ett skåp eller en sten.
Där alla delarna liksom har pressat sig samman till en enda en.
En som förpassats till periferin och tröstar sig själv med för mycket vin.
Sen far man ut och ragga lammkött som längtar efter mamma
och som är så pass full att det gör dem detsamma
vart de i slutet av nattkröken hamna.
Då lurar man hem dem och tryck dem i famna.
För att en stund få bli fri
från ett liv lika platt som ens röv börjat bli.
En sådan vill jag kanske inte riktigt bli.
Vill du bli min nödraket?
Nu spelar kvällens sista sång
och utgång är lika med hemgång.
Men du jag tror inte att jag vill
gå hem till min lägenhet som väntar tyst och still.
Jag tror jag är en smula desperat,
i skriande behov av nån slags nattlig kamrat.
En kropp och ett ansikte att sova intill
det är precis just vad jag vill.
Vill du ta med mig till din lägenhet
så att jag slipper gå hem i ensamhet?
Jag gör inget större väsen av mig
om du tar mig med hem till dig.
Nöjer mig helt sonika med att ligga breve.
Hur jag ser ut utan kläder det behöv du aldrig se.
Jag kan ligga tätt intill väggen som en spik,
stilla som en pinne och stel som ett lik.
Du behöver liksom inte låtsas om att jag finns
och dagen efter är det inte ens säkert att du minns.
För jag kan försvinna i gryningens timma
innan du hunnit vakna upp ur din dimma.
Men jag behöver nån att gå hem med ikväll
så jag undrar om du kan vara så snäll
att ta dig an en kaja som jag
och ha neri sängen för ett tag.
Jag kan lyssna på dig om du behöver nån att prata med,
Jag kan hålla om dig om du ligger som en sked.
Jag kan värma dig om du känns kall
annars ligg jag rak och stilla som en sågad tall.
Jag kan ligga nedersti sängen vid din fot
om det är så att det bär dig emot att ha mig alldeles intill.
Allt det där får du bestämma precis så som du vill.
Vill du inte ha mig i sängen kan jag ligga på din matta
där sover jag bra hela långa natta.
Men helst vill jag nog ligga i sängen brevid kroppen din
åtminstone på armlängds avstånd ifrån min.
Vem vet vi kanske kan ha nytta av varandra när bistra vindar drar förbi
Vi kan ha varandra för ett tag utan att det annars behöver vara vi.
Som en slags nödraket som man kan bränna av
en som lyser upp i natten utan några krav.
Vill du bli min så ska jag va din.
Du behöv int tycka om mig eller behandla mig med respekt.
Jag kan vara ett lite skamligare projekt.
Nån gång när du känner dig liten ful och svag
då kan det va bra att ha en sån som jag.
Typ en lördagnatt efter klockan tre
när alla hak på söder har hunnit stänga ne
å alla andra har sagt nej
då skulle du kunna ringa till mig.
Så vad tror du baby visst är du på.
Jag är klar och redo att gå.
Sitt å titt och ligg och lut
Jag sitt å lut i soffan utan nån breve
men åtminstone rör det sig i min teve.
Där spring folk omkring uti etern,
själv rör jag mig inte mer än dryga metern,
som det är till min toalett
dit jag går och tömmer mig titt som tätt.
Månen den lyser uppå himlapellen,
livet det lever på olika ställen
och jag är aktiv på facebook såhär på kvällen.
Där inne skriv folk om vad de gör
i livet de lever utanför.
Nån skriv en bok nån håll på å mys,
själv sitt jag väl mest och frys.
Jag skriver i vanlig ordning nån halvsanning
om hur jag genomlever mina dar
och hoppas på ett gilla eller nån fyndig kommentar.
Små lampor lyser gröna på facebooks chatt
bevittnar om någon slags samvaro inatt.
Tankarna mina fladdrar och far
och jag undrar vilket sorts liv ni andra har.
Ni som också sitt i ensamhetn,
bakom skärmen uti lägenhetn.
För vad är min människa för en människa egentligen.
När han sitter där ensam i sin vrå
säg vad gör månne min människa då.
Är det nåt som nån annan vill förstå
eller har konstiga beteenden smugit sig på?
I din ensamma ensamhet är det bara du som kan och vet
vilken verklighet som för dig är konkret.
Hur genomlider du dina dar,
när skrattet och pratet tystnat har.
Det finns ju så mycket man kan hitta på,
grejer och saker som får tiden att gå
och som hindrar den ensamma ensamheten att smyga sig på.
Jo här sitt man utan nåt mänskligt breve
men det rör sig fortfarande i min teve.
Jag kan inta min föda här framför rutan
eller också kan jag lika gärna klara mig utan.
Ta mig en skål ostbågar
utan att nån undrar eller frågar
om jag int är rädd för att bli fet
för det är bara jag själv, teven och datan som vet.
Men ibland behöv man nåt mot ensamhetn.
Nåt som kan piffa upp stämningen här i lägenhetn.
Så ge mig en pizza att äta och en karl att skeda
för helgen är slut och det är länge kvar till det blir freda.
Det är typ sådana tankar som rör sig i huvve mitt
när jag här i ensamhetn sitt.
I övrigt är Ångestn grå och fet
och jag håller på att bli ett med min lägenhet
men det är det ju tack och lov bara jag, teven och datan som vet.
Vad ni andra döljer i er ensamhet
är det som sagt bara ni som kan och vet.
Månen den lyser uppå himlapellen,
livet det lever på olika ställen
och jag är aktiv på facebook såhär på kvällen.
En egen domedag
En egen domedag
Jaha här är vi då allihopa, någonstans i Sverige, mitt i norden, i utkanten av Europa, i utkanten av världen men mitt i det här gammlivet och försöker förtvivlat förlusta oss med lite underhållning öl och vin
och titt som tätt ser man nån som forma upp ansiktet till nån form av flin.
Men man ska ju passa på att ha roligt medans man kan
för fortare än man tror kommer den där dagen då man aldrig hann.
Vi alla här går ju faktiskt bara omkring och väntar på vår tur
att sänkas ned i backen och ätas på av djur.
Mot detta bittra öde vandrar vi helt allena,
det är så tragiskt att det rentav skälver uti bena.
Du kan ingenting ta med dig dit du går,
ingenting och ingen man medtaga får.
Varför kan man inte gå i samlad trupp,
lämna livet tillsammans, en hel sjujädrans jäkla grupp.
Om vi säger att år tvåtusentrettiofem
då är det dags att hälsa hem.
Då anordnar vi tillsammans en sjujädrans härdsmälta
och så kan döden över oss alla välta.
Då behöver man inte oroa sig längre för man vet.
Man vet när man ska lämna skeppet det blir helt konkret.
Många har ju ändå hela tiden
gått och väntat på domedagen då tiden för alla är liden.
Nu bestämmer vi vår alldeles egna domedag
och så pekar vi finger åt treenighetens lag.
Inga naturresurser behöver vi då spara,
använd upp allt, bränn skiten bara.
Vi sänker bensinpriset och kör dit vi vill,
motorn kan gå fast bilen är still.
Vi slopar rökförbudet ute på krogen
och gör cigaretter av hela skogen.
Vi lever för dagen och lämnar efter ett sjujädrans berg av sot och skrot,
det gör ingenting för det hinner ju aldrig bli ett miljöhot.
Vi lever våra korta liv med buller och med bång
och vandrar tillsammans i döden med sång.
Barnen får gå först i vår glada trupp,
men ojdå, de kanske inte är redo att ge upp.
En del är så otroligt små att de inte alls kan förstå
att de mot döden i trupp skall gå.
Oj, oj, oj, oj då, nu tänkte jag nog ganska dumt ändå.
Så tokigt det kan bli när tanken löst släppes fri.
Jag gör nog bäst i att hålla käft och sluta att fundera
på hur livet bättre skall fungera.
Jag får nog göra som er andra, ta mig en öl eller ett glas vin
och låta även mitt ansikte få formas till ett flin,
medan jag lyssnar till någon annan idiot
som tror sig ha något vettigt att säga om livet på vårt klot.