Bygga bög
Jag har byggt mig själv en egen bög i skalan 102-5.
En riktigt praktfull fin en karl
Och nu när han till sist är klar
flyttar jag mig in i den och kommer helst int ut igen.
Jag har klätt min bög i plymer, paljetter och i fjäderskrud
Han är så grann så vacker ja såsom vore han en gud.
Höga klackar ska det va
och en liten läderdräkt
eller något annat käckt
vad vet jag som en bög kan tänkas ha.
Ansikte och ögon med skira ögonlock
har målats fint i gult och blått med glitter och glamour,
näsan bör ej va för tjock
men munnen gärna röd och stor.
Över byggda bögens läppekrans
skall orden sväva som i smäcker dans,
fina melodier korrekta till sin art
ekar, ljuder, pockar på så ljuvt och underbart,
var gång jag drar i liten pinn
där jag sitt i magens mitt uti bögen min.
Drar jag i ett gummiband
Ja se då vinkar han med höger hand.
Och om han uti käften bör vara lämpligt grov och rapp
då trycker jag försiktigt på en stor en knapp.
Råkar jag däremot komma åt nån lite mindre knapp på min knapp-panel
då kan det bli mycket fel så bögen min blir slapp eller väldigt stel.
(Rycker jag av misstag i en grisskär gammal tamp
förvandlas bögelendet tyvärr för alltid till svampbob fyrkant,
men den ska egentligen int ens va där).
Ja det vart nåt fel i kabelaget
när jag skull konstruera ekipaget.
Men ni ska icket tro att jag är slarvig eller lat
ty resterade delar i min apparat
har jag noga mätt och tillskansat
med exakthet och med precision
så att dess fulländade funktion
är så nära man kan komma perfektion.
Drar jag i en smal en spak
går bögens ben med ens från böjt till rakt.
Och för jag sen en grövre spak en liten, liten bit tillbak
just till dess att det tar stopp
går till styvt från slakt nåt annat på hans kropp.
Jojjomen å det är inte slut än
för vidrör jag igen och igen
men inte mer en tredje spak
som man nästan inte ser
öppnar sig en dörr där bak
ja så jag kan fly den väg jag kom
om om någon gång mot förmodan inte skulle vara om.
Jag rider så min vackra jättebög över stock och sten
hela vägen bort till flen nånstans och över liten hög.
Allt medan munnen hans sjunger vackert trallala
eller tja vad fan för visa folk tillfället vill ha.
En ädelsten gnistrar till ibland från hans vackert utsnidade bögöra
och han pratar lätt om lågt och högt med alla som vill höra.
Jag med mina snäva ideal och mitt maktbegär
är i allt jag gör bara sisådär,
ganska rädd och ängslig utan karaktär, satt i kroppen, platt en fot
och oftast till besvär
men bögen jag har byggt
så stor och ståtligt snygg och trygg
och som i allting klär
han är däremot rätt lätt att hålla kär.
Med grace glider smidigt fram och förbi
Dit till den plats där jag för alltid vill förbli.
Först och störst i trevlig folkparad med hög plym och en och annan fjäder
står min bög med lilla näsan högt i väder och munnen stor och glad.
dock utan någon andedräkt men däremot politiskt sett inte alls helt inkorrekt.
Jag håller hårt i liten pinn för allt jag mäktar med
Ja så han inte tappar minen sin och munnen hans blir sned
Ut ur navelhålan vågar jag en titt
från min stol i byggets mitt
där jag sitt och ler i mjugg
med stor en mage, liten pitt
under flottig lugg.