Minnen

Houvva! Houvva! Houvva! Det var enda ordet som fanns kvar

uppi huvve på farmor till min far.

Hon satt å gapa i sal som var vit

å varje sommarlov åkte vi dit.

Det var i barndomen för länge sen

men minnet finns kvar inni huvvet mitt än.

Jag minns en massa olika ting

men om viktigare saker lärde jag mig ingenting.

Till exempel att skilja skitn ifrån det som är bra

sådant kan inte jag så bra.

Trots sju års högskolestudier och en massa arbetslivserfarenhet

lärde jag mig visst aldrig det.

Nu är det som trångt om salighet

i min hjärnas veckade klet

Tror att det är det som stör min hjärnaktivitet.

Så att jag just inget vettigt vet,

ty än om nya tankar stundom tittat förbi

finns det liksom inte plats för dem här i..

För här är fullt av alltifrån kangerovlar till hotta hitte heina

och farmors dröm om damen med långa håret mella beina.

Det var så långt och så grannt att hon hade det som en sjal omkring sin halls

men om jag ska spara eller slänga den det vet jag inte alls.

Löständerna farmors som låg i ett glas, ett och annat barnkalas.

Samt en hel del annat gammalt rat

som en massa kallprat om väder och vind,

pipet från mormors hörapparat

och här hela jädrans Cecilia Lind.

Farbror Bosse på skotern med risselsläden på släp

är det bra eller är det bara skräp?

Med fladdrande kepsöron men utan minsta skam

dundrade han överallt fram.

Mitt i pågående tävling körde han sönder sjumilaspåret

tror bestämt att 81 var året.

Å Lennart som suttit på pinnen för kusken

hade för länge sedan trillat av bakom busken.

Stordiket annaskiosken och abbortjärnsfiket

och träkojan på myrn där vi kolla hundliket.

Grisslakten bakom lagårn som vi inte ens fick se

men minnet av det jodå det hänger ändå me.

Å här är minnet av när min pappas kusin

en kväll högtidligt proklamerade i källarn framför kamin

att hans högsta önskan var att ur drömmen sin

rakt i en porrfilm få kliva in.

Nog verka det väl ändå onödigt att den önskan tar plats i hjärnan min.

Men jag har som ändå svårt att ta beslut

om den ska sparas elller kastas ut.

Å vad har vi här då om inte sex års förspillan med Anders ifrån Dorotea

det kan jag väl ändå få bunta ihop och sälja ut på rea.

En hel hög dåligt samvete och ångest för skit.

Det vill man samla upp och trycka på delete.

Som alla gånger jag tuktade min bror.

Jag sa att han var dvärg men han tjallade för mor.

Under tukt och förmaning sa hon att jag måste förstå

att jag inte kunde säga så. Men jag sa det jämt ändå

så fort ingen vuxen såg oss två.

Dvärg, dvärg, dvärg viskade jag när vi målade med färg.

Hände det att vi baka bullar till jul eller gunga i nåt traktordäck

sa jag saker som hörde du, du är ful och huvvet ditt ser ut som en sackosäck.

Sackosäckshuvve, sackosäckshuvve, sackosäckshuvve!

Jodå så att..

Sen minns jag en och annan katt

Bland annat en som hette kisse grå

men jag tyckte väl aldrig den skulle heta så

Så har vi minnet av en septemberhelg

då farfar min stångades ihjäl av en älg.

Ambulansen körde då förbi vårat hus

Sakta utan sirener eller blåljus.

Mamma sa att det var så

man helt säkert kunde förstå

att han verkligen var riktigt död

för annars hade man hört sirener som ljöd.

Barbiedockor, skidpjäxor och gympahallar,

Myrmark, träskmark och snedvuxna tallar

Flintskalliga gubbar med helt platta bakskallar,

Flickgruppen med psalmsång och broderi

Och sådana här vita döharar med enbärsris uti.

Ja de brukade hänga från morfars balkong

och så minns jag den där filmen innan julafton

som var så ofantligt tråkig och lång.

Djurmänniskorna dansade och det tog aldrig slut.

Blir trött av blotta tanken så det minnet åker ut.

Många Långa vintrar med mycket snö

kladd med geggamoja så fort det vart tö.

Ljusa somrar med hopp i hö och dopp i sjö

och farbror Bosse som åter gav Lennart spö

för att vi lekt med den där mjuka kaninen

som egentligen visade sig vara dö.

Ja det är mycket saker och grejer som ligger på hög

och idag har lilla Lennart vuxit upp och blivit bög,

men skitsamma grismamma nu städar jag som jag vill

slänger ut hela skiten följt av lite till.

Ut med ratet, in med nytt

å snart är hela hjärnan min förbytt.

Allting lyser rent och vitt

och hjärnarkivet ekar tomt och fritt.

Hohoho ho ho! Houvva houvva,

Jaha de orden finns tydligen kvar i den hjärna som jag har.

Å vad är detta om inte döharar, grodyngel och nåt hundkadaver

och hela jävla gud som haver.

Peta in en pinne i brasan med Mats Rådberg och Rankarna!

Hur i all världen har den kommit in och tagit upp plats bland tankarna?

Ja det ser fortfarande rörigt och trångt ut i min hjärnas alla vrår

och jag tycker den här sagan jag skriver på känns svår.

Den är osammanhängande knepig och lång

men jag säger som Kenneth Nylund

när han sket ner sig i gångtunneln:

-         Förlåt men det bara kom.


Bygga bög

Jag har byggt mig själv en egen bög i skalan 102-5.

En riktigt praktfull fin en karl

Och nu när han till sist är klar

flyttar jag mig in i den och kommer helst int ut igen.

Jag har klätt min bög i plymer, paljetter och i fjäderskrud

Han är så grann så vacker ja såsom vore han en gud.

Höga klackar ska det va

och en liten läderdräkt

eller något annat käckt  

vad vet jag som en bög kan tänkas ha.

Ansikte och ögon med skira ögonlock

har målats fint i gult och blått med glitter och glamour,

näsan bör ej va för tjock

men munnen gärna röd och stor.

Över byggda bögens läppekrans

skall orden sväva som i smäcker dans,

fina melodier korrekta till sin art

ekar, ljuder, pockar på så ljuvt och underbart,

var gång jag drar i liten pinn

där jag sitt i magens mitt uti bögen min.

Drar jag i ett gummiband

Ja se då vinkar han med höger hand.

Och om han uti käften bör vara lämpligt grov och rapp

då trycker jag försiktigt på en stor en knapp.

Råkar jag däremot komma åt nån lite mindre knapp på min knapp-panel

då kan det bli mycket fel så bögen min blir slapp eller väldigt stel.

(Rycker jag av misstag i en grisskär gammal tamp 

förvandlas bögelendet tyvärr för alltid till svampbob fyrkant,

men den ska egentligen int ens va där).

Ja det vart nåt fel i kabelaget

när jag skull konstruera ekipaget.

Men ni ska icket tro att jag är slarvig eller lat

ty resterade delar i min apparat

har jag noga mätt och tillskansat

med exakthet och med precision

så att dess fulländade funktion

är så nära man kan komma perfektion.

Drar jag i en smal en spak

går bögens ben med ens från böjt till rakt.

Och för jag sen en grövre spak en liten, liten bit tillbak

just till dess att det tar stopp

går till styvt från slakt nåt annat på hans kropp.

Jojjomen å det är inte slut än

för vidrör jag igen och igen

men inte mer en tredje spak

som man nästan inte ser

öppnar sig en dörr där bak

ja så jag kan fly den väg jag kom

om om någon gång mot förmodan inte skulle vara om.

 

Jag rider så min vackra jättebög över stock och sten

hela vägen bort till flen nånstans och över liten hög.

Allt medan munnen hans sjunger vackert trallala

eller tja vad fan för visa folk tillfället vill ha.

En ädelsten gnistrar till ibland från hans vackert utsnidade bögöra

och han pratar lätt om lågt och högt med alla som vill höra.

Jag med mina snäva ideal och mitt maktbegär

är i allt jag gör bara sisådär,

ganska rädd och ängslig utan karaktär, satt i kroppen, platt en fot

och oftast till besvär

men bögen jag har byggt

så stor och ståtligt snygg och trygg 

och som i allting klär

han är däremot rätt lätt att hålla kär.

Med grace glider smidigt fram och förbi

Dit till den plats där jag för alltid vill förbli.

Först och störst i trevlig folkparad med hög plym och en och annan fjäder

står min bög med lilla näsan högt i väder och munnen stor och glad.

dock utan någon andedräkt men däremot politiskt sett inte alls helt inkorrekt.

Jag håller hårt i liten pinn för allt jag mäktar med

Ja så han inte tappar minen sin och munnen hans blir sned

Ut ur navelhålan vågar jag en titt

från min stol i byggets mitt

där jag sitt och ler i mjugg

med stor en mage, liten pitt

under flottig lugg.  


Tut i luran

Tut tut i lurantutiluranlej, tut tut i luran nu skålar jag för dig

Det skamliga barnet som sitt i ryggens rad

du känner dig ful och är inte alls så glad.

Du tittar i din spegel och ångrar vad du ser

och vill nog helst inte vara med nå mer.

Men då låter jag dig smaka en liten slurk rosé

å snart kan du din fuling både skratta och le.

Tut tut i luran…..

Det kalla barnet som bor uti min märg

du är kall som is och har just ingen färg.

Du sitter i din ensamhet du skakar och rys.

Jag värm dig med en whiskey så nu sitt du där å mys.

Tuttutiluran……..

Det ängsliga barnet som in i huvve bor

du sitter där och ängslas och längtar efter mor.

Jag bjuder på en tut ur en ölbutelj

å ängsliga barnet hur du suger å svälj

tills ängslan har försvunnit och du blir stark och stor

ja större å starkare än din egen mor.

Tut tut i luran…..

Det trasiga barnet som bor i hjärtat mitt

du sitter där å slickar gammelsåret ditt

så ger jag dig flaskan å du håller den så ömt

Håller den i handen tills du innehållet tömt

Och simsalabim var det gammelsåret glömt.

Tut tut i luran…….

Det bortglömda barnet som inte har nåt rum

du far omkring i kroppen och känner dig dum

Men då sticker jag till dig en liten shot med krut

och nu har du din jäkel lyckats smita ut.

Tut tut i luran tut i luran lej.

Tut tut i luran det var väl lika tur för dig.

Det gamla tjocka barnet som inte är nåt barn

Hon står här och låtsas att hon är stora karln

Hon super och hon väsnas tills ingenting finns kvar

och tycks inte märka att röven den är bar.

Tut tut i luran tut i luran lej,

tut tut i luran

men nog (fan) super/skålar jag för dig!


Till min dotter som jag inte fått (och nog aldrig kommer att få men alltid nått ändå).

Du lilla barn som är liten uti kroppen

lika liten är du uppi huvudknoppen.

Å än om du blir stor en dag

så förblir du ändå liten inuti ditt jag.

Var därför inte för hård mot din mor och far

för de är också barn inni huvve fastän de vuxna kroppar har.

Men det hör egentligen till sånt man int behöver förstå 

så det är lika bra att som bara leva på.

Killar har mera hårväxt, grövre röst och ett annat organ

men inne i huvve är de precis likadan,

samma osäkerheter och samma komplex

och samma längtan efter närhet och sex.

Var inte rädd för att bli en madrass

för att hålla på sig är bara kass. 

Får du en skamlig sjukdom så skäms inte för det.

Det mesta kan botas i hemlighet.

Att skämmas är överhuvudtaget bara skit,

liksom ångest, dåligt samvete och onödig flit.

Skaffa dig en sysselsättning som du känn du vill ha

nåt annat blir sällan så bra.

Att harva på med nån heltidstjänst

utan varken glädje eller spänst

det är slöseri med liv

och livet ska väl vara ett någorlunda trevligt tidsfördriv

så drick hur mycket öl du vill

men ska du ge dig på spriten bör du tänka till.

Om du släktar på mig

så tål du nog inte så mycket som du inbillar dig.

Vill du prova nå starkare saker så är det bara att köra på

men ba du int blir beroende säger mamma då.

Och passa dig så du int sitt för länge på krogen utan å få nåt vettigt gjort

För ett människoliv ska du veta går ändå rätt så fort

Vips går ett år, sen går två, sen ett till och ett till

Så småningom har du glömt bort vad du vill

Sen helt plötsligt har det gått 25

Å alla vännerna dina har gått hem

Så sitt du där ensam, begagnad, förbrukad, förfallen

Stor i käften, gammal i kroppen men lika litn i skallen.

Så lev du för fan ditt liv innan livet lever fan med dig

Det är ett av de råd som jag giver till dig.

Såga int sågspån och hopp int åt ån hur djävligt det än känns,

det är säkert ändå hormoner som spökar och som egentligen beror på din mens.

Använd inte en tråd i röven för du kommer aldrig att behöven.

Men skaffa dig en unge eller tre

även om du känn att du inte orkar me.

Ty jag tror de flesta behöv nån på ålderns höst

som kan ge en nån form av mening eller tröst.

Själv fick jag kanske inte en endaste en

och jag är rädd att jag kom att ångra mig sen.

I övrigt är Världen full av idioter bara så du vet

å det är lika bra att du tidigt vänjer dig vid det.

Så du inte blir bitter och äter dig fet

å sitt å dvälj dig i ditt eget förtret

För största idioten är oftast du själv

men det är inte ditt fel.

Det är allting runtomkring en

som är anledningen

åtminstone till stor del.


Storfasans hotet

Det blåser kallt i träden ikväll. En torr stilla bris

obehaglig på ett mycket konstigt vis.

Det är nåt i görningen jo jag har det på känn

även om det inte hunnit komma än.

Det är helt visst nåt makabert troligtvis nåt hellvetesskap.

Hör ni? Nu brakar det loss när som helst storfasanshotet med hajtandat gap. Och vem ska hjälpa oss då när ingen hjälp går att få?

Det finns ingen fyr eller stake och ingen riktig struktur.

Det finns inga klara gränser och ingen skyddande mur.

Styrkorna har dragits tillbaka, kanonerna har dragits in

och ingen förmår sig hitta varken palmemördarn eller den där Bin-Ladin.

Ja nu är ju i och för sig han Bin-Ladin dö

Men det finns andra farliga män där ute på kö.

För fasan och terrorn lurar bakom varje knut

och ingenting är som det var förut.

Snart smäll ä och då smäll ä hårrt,

det swischar bara till så blås vi alla bort.

Knall och fall så säckar vi ihop och dör

för det finns inte en jäkel som kan stå pall för det som lurar utanför.

Alla rakryggade gossar som skulle ha befolkat armén

det är ju bara hösäckar med för långa armar och smala ben.

Alla genier och snillen de trillar av pinn en efter en.

Och vart ska vi få några nya ifrån?

Ja jag se då ingen nej faktiskt inte nån.

Det finns ingen stake ingen spänst och inget schwung.

Inga rebeller syns till bland dem som är frisk och ung.

Ni måste ju försöka att begripa och förstå

att det kryp bara närmare och närmare inpå.

Schhh! Hörni? Jag tror rent av att han redan kan stå här utanför och knacka på.

Jo nu kom han, storfasanshotet farande med sitt skräckinjagande tjut

och då är det fardigt med oss allihopa, ja då är det ta mig fariken slut.

Då ligger vi i högar av kallnade kadaver

innan barna ens hinn be sitt första gud som haver.

Allting är ju avigt, bakfram, in och ut.

Björnen går i ide om vintern men han glöm bort när han ska komma ut.

Storbergen i horisonten eroderar till högar av grus

maten blir till bränsle i bilen och det är dyrt att köpa snus.

Ingen kan längre se skillnad på om det är sommar vinter, höst eller vår

och snart är det bara blåtungor kvar av alla kor och får.

Och inte blir det nån skörd av sådden i år, inte så mycket som en kart.

Någon har byggt en fröbank men alla har glömt bort vart.

Så det blir inga bullar i ugnen ikväll

inte så mycket som en torr liten finsk pinne

att knapra på för han som har varit snäll.

Och int ska du tro att det är någon kvinna som blir på nån smäll.

Nej nu är det allt färdigt med vår sort

för det där organet har krympt ihop och tynat bort.

Det är adjöss, goodbye, aufwiderzen så spring du bort på dina smala ben.

För bättre fly än illa fäkta, nu är det natti, natti för hela människosläkta.

 


Processen

Det bor en dumhetslusta inne i mitt hjärnarkiv

en såndär som längtar efter tvivelaktiga små tidsfördriv.

Fastän moralen tycker att det inte borde vara så

ligger den där dumhetslustan där ändå,

kliar, skaver pockar på.

Till sist är frestelsen så stor, så stor

och jaget vill som glömma

de andra som där uppi hjärnan bor.

Och så med hjälp av alkohol

stängs moral och sådant av

och kroppen tillåts härja i ett smutsigare hav.

Har man väl gått ner i dyngan och blötlagt sina ben

Då är det lika bra att fortsätta ty det äro svårt att bliva ren

så jag slänger mig i dyngan och simmar däromkring

att det finns en morgondag det gör mig ingenting.

Nånstans neri grumlet i denna skitiga slask

fiskar jag snart fram nåt annat löst patrask.

Och vi sänker alla skepp, vi tänder alla vekar

vad än dumhetslustan hittar på är man inte den som tvekar.

Sen ligg man där då med nån skabbräv tätt breve

På vars lista man visst vart nummer 83.

(Alkoholen den har runnit ur min kropp

och då vaknar ju moralen och jaget åker på en propp

allt sam var okej igår blir genast till besvär.

Vad fan har du ställt till med varför gjorde du sådär).

Och då kom ångesten och knackar på

han är lång och han är grå.

Han kliver in i rummet mitt

och spänn öge i mig där jag sitt.

Så öppnar han upp mitt käftparti

och häver sig sen in däri.

Så glid han ner i strupen på sin hala lilla bak

och lämnar uppi gommen en bister eftersmak.

Sen vrid han om i magen så kroppen min blir slak

och så kommer skammen krypande och då blir jag bara spak.

Så får jag lida ut min dumhetslusta i många långa dar.

Mammas öga ser mig vart fasen än jag drar.

Men tur är väl det att tiden läker alla sår

och snart så syns av skam och ångest inte många spår.

men innanför min hjärnbalk finns dumhetslustan kvar.

Och snart de dumma tankar åter genom huvve på mig far.

Så börjar hjulen snurra med hjälp av alkohol

men nånstans i min skalle där höjs förtvivlans vrål.

Inte nu igen din tröga idiot

hur fan kan du medvetet trampa på din egen lilla fot.

Sen hör jag hur det knackar åter på min dörr

så står han där i farstun som så många gånger förr.

Krampaktigt biter jag ihop mitt käftparti

men han bänder upp det och pressar sig däri.

Sen känn jag hur det uppi gommen bistert börjar smaka.

Jaha det var det det. Då var ångesten tillbaka.

 

 


Fyllan

Jäsiken vad det är kul att vara full, glad i mössan, lite i hatten, bäng i roten och rentav plakat. Att vara packad som ett as, att slå dank och vara i gas. Hujedamig vad det är härligt att supa att hälla alkohol ner i sin strupa. Att fylla sig i rus, att dricka ur ett krus. Å hej å hå vad det är härligt ändå att fyllna till, lipa som en sill, att försvinna in i dimman på senaste timman.

Att säga skål, bli hal som en ål, att va ett fyllesvin, att lukta gott av terpentin, dricka billigt vin, öl på tapp, dricka i kapp. Hujedamej vad det är glatt att bli en fylltratt en lördagnatt. Att springa runt och prata strunt, att leva osunt, att slå runt. Åh fy fan vilket partaj, haderaj, raj, raj, att snacka blaj, dricka butelj, sug och svälj, nu är det helg.

Men fy fan vad dyrt och hemskt obskyrt. Jag mår som en räv, en röv och en klöv. Bakfyllan skriker så jag tror jag blir döv. Det smakar röv och luktar klöv ur munnen min, vill bara försvinn. Alla celler har flytt jag är som förbytt.

Uttorkad, urlakad, utkavlad och färdigbakad. Min kropp den mår som en skabbräv, en tomhund, en uppfiskad torsk. Det luktar träsk, det smakar mäsk, jag vrider mig som en mask. Mår som en slask, en slusk och en snusk. Jag skäms å fy fan hur det känns.

    Ohåj! vad jag mår som ett otvättat sår, en sjukling på bår, en åldring på hem, en amputerad lem, en råtta i kläm. Snälla någon ta mig hem! Det bultar och slår, jag får gråa hår, har åldrats fem år från den jag var igår. Hur ska jag bli hel? få ihop varje del? Vad är det för fel? Ta hit lite kel, lite däng och en dräng.

    Ge mig en skål och en vass liten nål, måste åderlåta systemet, bända ut hela djävla gemet. Ge mig en slägga, en påk och en sax, lite brännande vax och en brax. Ta av mig min skrud, klä av mig min hud och skrubba mitt kött tills allting blir rött. Nej nu är jag alldeles åt skogen för trött. Utmattad, tillplattad, missuppfattad och färdigkrattad.

     Här ligg jag och lut är alldeles färdig och slut. Ska aldrig, aldrig någonsin mera ut.. Tut, tutelitut tut.


Kärleken

Den här Kärleken, säg någonting som är bra med den.

Är inte den bara en löjlig figur

som sänker förnuftet till nivån hos djur.

Man tror att man har hittat något stort

och ägnar sig åt känslan så att ingenting blir gjort.

Allt annat får stå och vänta på sin tur

Eftersom all tid och energi ska inriktas på en enda figur.

Gång på gång går man på samma nit,

man glömmer sig själv och hamnar i skit.

Som en fårskall bär man sig åt,

när hela hjärnarkivet översållas av kärlekslöjets låt.

Det pirrar uti kroppen och i ögonen lyser det av rus,

man vill mysa, snuttilutta och stanna i sitt hus.

Hela tiden vill man bara ligg och lut

med sin lilla älskling till dess att livet tagit slut.

Vad är det för dumheter jag bara undrar.

Kärleken är en skit som oss på livet plundrar.

Den är livets största lögn och svek,

Men får vilken skarping som helst att resignera och bli vek.

Tillexempel kan du helt plötsligt få för dig att det är viktigare att ligga sked

än att utstaka din karriärstege så att den blir lång och bred.

Bevare oss alla från denna snikna bov

som ger oss en lögn och tar livet vårt i rov.

Det säger sig självt att det inte är så kul att bara ligg och lut,

tänk vad roligt du hade det med vännerna förut.

Skynda dig, ta dig ut, gör slut.

Visst kan man väl unna sig att tycka om och knyta band

eller att få sig ett nyp nån gång ibland.

Men så fort som kärleken vill gripa tag om din hand,

så skynda hem till din egen lilla strand.

Kärleken är bara ett av livets fulaste små trick

att lura oss till förnöjsamhet i det öde som vi fick.

Får jag bara ha min älskling kvar

kan jag leva i armod resterande dar.

Vad är det för löjligt snack.

Jag säger blankt nej och tack.

Medan man ligg där med älsklingen som alltid känns så fin och ny

passerar hela livet därutanför revy.

Så spring bort den pirrande känslan i din kropp

och fortsätt att kämpa i ditt eget lilla lopp.

Torka bort rusets hinna ifrån ögat,

för härmed är de färdigälskat, skedat, legat, lebbat och bögat.

 


Frustration

Förbannade, satans, djävlar vad jag är frustrerad. Det formligen rusar av aggression inom hela mig. Det är som om blodet kokar och mina händer vill så förtvivlat gärna slå på något. Bara slå, slå och slå. Fy fan säger jag bara. Ja det säger jag minsann. Krutet är antänt och det exploderar i mitt inre. Jag är så rosenrasande, hellbervetes arg. Så in i märgen, satans, djävulusiskt förbannad. Åhhh! Iiiiiii! Satan! Perkele! Merde! Det hjälper inte vilket språk jag än svär på. Fy fasiken detta satans, djävla hellvete. Är det ingen som vill bråka med mig, så att jag får ta till hårdhandskarna och slå utav bara bövelen. Frustration, frustration. När bara natten är här, vem fan ska jag då stjälpa ut min ilska över? Det dundrar och slår på stora trumman i själen. Det rycker i biceps, i triceps, i allt. Jag är så satans förbannad. Jag ser rött och det slår gnistor om min blick, jag lovar. Det brister snart här i nattens mörker och avgrundsvrålet gör sig gällande mellan väggarna. Fy fan, fy faan vad arg jag är! Satans as, förbannade djävlar. Hellvetes fårafitta och fanstyg. Kukdjävulens gammhärk till öusch! Nu djävlar anamma ska jag visa. Visa dom djävlarna vart det förbannade skåpet eller huset, eller kyrkan, eller vad fan det nu råkar vara ska stå. Ta hit alla tjuvdjävlar och banditer som ska avväpnas, ge mig en massa viktiga beslut som ska fattas och ännu bättre, hit med alla äckliga våldtäktsmän som borde kastreras. Snipp, snipp, snipp! Nu jäklar i hoppet ska dom få så dom tiger allihopa. Imorgon då djävlar! Då blir det verkligen, då blir det verkeligen!… som vanligt. Då har ilskan runnit ut och då blir jag en mes igen. Jag blir så himla less.. och trött och viljelös, en sådan apatisk mes av mina nattliga frustrationer.


Jag kan snusa en stock

Jag kan snusa en stock, jag kan röka en ek,

jag kan knulla en skock bara på lek.

För jag kan hålla mig kåt i sjutusen dar

och jag kan dricka en fyrtio drinkar i rad

utan att pissa på flera dar.

Jag kan gurgla min käft med bensin

utan att röra en min.

Jag är hårig som fan jag är hårig som få

jag är hårig som apan på zoo

och könet är stadigt jo det må ni tro

och röven är liten precis som han ska

men jag kan skita ur mig ett stort djävla A

och jag kan skjuta en älg

jag kan skjuta en björn

jag kan skjuta vad fan som helst.

Och den dag jag blir gammal och svag

har jag vett om att skjuta mig själv

för det finns inget jag inte kan

för jag är en riktig man.


Stringen

Att ha en tråd i röven ska det verkligen vara ballt?

Man täcker själva hålet men i övrigt visas allt.

En trosa med en mycket tveksam funktion

har i modets melodi antagit den högsta ton.

Hur kan det komma sig det undrar jag

att vareviga brud tycks ha tagit det som lag

att klä sig där nere i detta obekväma plagg

som kräver att rövahåret friseras i snagg.

String kallas denna tidernas löjligaste lilla skrud

som ligger och skaver mot arselets hud.

Ofta tittar den upp ovanför byxans kant

och möjligen är det vad som gör bäraren intressant.

Ja hur jag än funderar kan jag inte riktigt förstå

hur i all världen nån vill klä sig så.

Att ha en tråd i röven ska det verkligen vara lönt?

Det säger sig självt vara långt ifrån skönt.

Dessutom är det väl överhuvudtaget inte riktigt bra

att uti rumpan endast trådar ha.

Bakteriekulturen den frodas och gror

och snart en hel hemorojdodlig i baken din bor.

Tänk på det du lilla balla modesnärta

nästa gång som du tar på dig den där tråden baki stjärta.

Att det finns faktiskt andra sätt att vara intressant och snygg

än att odla allsköns organismer nedanför din rygg.

 

 


Stofilen

Jag är rädd för att bli en gammal stofil,

en onödig kuf som ingen vill ha

och som egentligen aldrig gjort något bra.

Nej jag vill vara en sån där som alla håller kär.

En ganska avundsvärd dam med puts och flärd.

Men jag är rädd för att bli en gammal stofil,

En som lever ensam med en katt och känner att det roliga är slut och förbi,

en sådan vill jag inte bli.

Nej jag vill vara snygg och rik, rak i ryggen som en spik.

Enastående fantastisk, ständigt glad och frisk.

Men jag är rädd, jag är så förbannat rädd för att bli gammal.

Gammal och trist som en intorkad kvist.

Bitter och mör, lite äcklig och utanför.

Den som blev över och som ingen längre behöver.

Ensam ledsen och fet, sittandes i mitt eget förtret.

Arg, ond, elak och ful och som aldrig unnar nån att ha kul.

Nej jag vill ju vara populär, få vara med både här och där.

Men jag är rädd för att bli en sån där

som sitter på tvär och aldrig är med varken här eller där.

En sån där som ingen längre orkar se.

En stram gammal kärring som inte kan le.

Med tjock läderhud, bitterhetsrynkor och påsar

som går omkring och klagar, pustar och flåsar

och slänger gammalt bröd till skator och måsar.

En som tröstäter torrkakor om natten

och beklagar sin likgiltighet inför katten.

En som tycker att inget gör från eller till.

Alltmedan dubbelhakor, skäggvårtor och jäddhäng får växa som de vill.

Nej jag vill vara framgångsrik och seriös.

En cool, rivig kvinna med klös,

en grann och stilig stolt gammal tös.

Gärna nån som skrivit en bok,

en spännande dam som är förståndig och klok.

Med solsken i blick, glad, käck och chic.

Men jag är rädd för att bli en gammal stofil

en som suttit för länge på krogen.

En som borde gått hem redan vid en trettiofem

och som aldrig mer får utöva älskogen,

en icke viril fula tant pedofil, med bröst som vuxit sig smala och långa

och sladdrar och far över valkarna många.

En kropp som en låda, ett skåp eller en sten.

Där alla delarna liksom har pressat sig samman till en enda en.

En som förpassats till periferin och tröstar sig själv med för mycket vin.

Sen far man ut och ragga lammkött som längtar efter mamma

och som är så pass full att det gör dem detsamma

vart de i slutet av nattkröken hamna.

Då lurar man hem dem och tryck dem i famna.

För att en stund få bli fri

från ett liv lika platt som ens röv börjat bli.

En sådan vill jag kanske inte riktigt bli.

 


Vill du bli min nödraket?

Nu spelar kvällens sista sång

och utgång är lika med hemgång.

Men du jag tror inte att jag vill

gå hem till min lägenhet som väntar tyst och still.

Jag tror jag är en smula desperat,

i skriande behov av nån slags nattlig kamrat.

En kropp och ett ansikte att sova intill

det är precis just vad jag vill.

Vill du ta med mig till din lägenhet

så att jag slipper gå hem i ensamhet?

Jag gör inget större väsen av mig

om du tar mig med hem till dig.

Nöjer mig helt sonika med att ligga breve.

Hur jag ser ut utan kläder det behöv du aldrig se.

Jag kan ligga tätt intill väggen som en spik,

stilla som en pinne och stel som ett lik.

Du behöver liksom inte låtsas om att jag finns

och dagen efter är det inte ens säkert att du minns.

För jag kan försvinna i gryningens timma

innan du hunnit vakna upp ur din dimma.

Men jag behöver nån att gå hem med ikväll

så jag undrar om du kan vara så snäll

att ta dig an en kaja som jag

och ha neri sängen för ett tag.

Jag kan lyssna på dig om du behöver nån att prata med,

Jag kan hålla om dig om du ligger som en sked.

Jag kan värma dig om du känns kall

annars ligg jag rak och stilla som en sågad tall.

Jag kan ligga nedersti sängen vid din fot

om det är så att det bär dig emot att ha mig alldeles intill.

Allt det där får du bestämma precis så som du vill.

Vill du inte ha mig i sängen kan jag ligga på din matta

där sover jag bra hela långa natta.

Men helst vill jag nog ligga i sängen brevid kroppen din

åtminstone på armlängds avstånd ifrån min.

Vem vet vi kanske kan ha nytta av varandra när bistra vindar drar förbi

Vi kan ha varandra för ett tag utan att det annars behöver vara vi.

Som en slags nödraket som man kan bränna av

en som lyser upp i natten utan några krav.

Vill du bli min så ska jag va din.

Du behöv int tycka om mig eller behandla mig med respekt.

Jag kan vara ett lite skamligare projekt.

Nån gång när du känner dig liten ful och svag

då kan det va bra att ha en sån som jag.

Typ en lördagnatt efter klockan tre

när alla hak på söder har hunnit stänga ne

å alla andra har sagt nej

då skulle du kunna ringa till mig. 

Så vad tror du baby visst är du på.

Jag är klar och redo att gå.


Sitt å titt och ligg och lut

Jag sitt å lut i soffan utan nån breve

men åtminstone rör det sig i min teve.

Där spring folk omkring uti etern,

själv rör jag mig inte mer än dryga metern,

som det är till min toalett

dit jag går och tömmer mig titt som tätt.

Månen den lyser uppå himlapellen,

livet det lever på olika ställen

och jag är aktiv på facebook såhär på kvällen.

Där inne skriv folk om vad de gör

i livet de lever utanför.

Nån skriv en bok nån håll på å mys,

själv sitt jag väl mest och frys.

Jag skriver i vanlig ordning nån halvsanning

om hur jag genomlever mina dar

och hoppas på ett gilla eller nån fyndig kommentar.

Små lampor lyser gröna på facebooks chatt

bevittnar om någon slags samvaro inatt.

Tankarna mina fladdrar och far

och jag undrar vilket sorts liv ni andra har.

Ni som också sitt i ensamhetn,

bakom skärmen uti lägenhetn.

För vad är min människa för en människa egentligen.

När han sitter där ensam i sin vrå

säg vad gör månne min människa då.

Är det nåt som nån annan vill förstå

eller har konstiga beteenden smugit sig på?

I din ensamma ensamhet är det bara du som kan och vet

vilken verklighet som för dig är konkret.

Hur genomlider du dina dar,

när skrattet och pratet tystnat har.

Det finns ju så mycket man kan hitta på,

grejer och saker som får tiden att gå

och som hindrar den ensamma ensamheten att smyga sig på.

Jo här sitt man utan nåt mänskligt breve

men det rör sig fortfarande i min teve. 

Jag kan inta min föda här framför rutan

eller också kan jag lika gärna klara mig utan.

Ta mig en skål ostbågar

utan att nån undrar eller frågar

om jag int är rädd för att bli fet

för det är bara jag själv, teven och datan som vet.

Men ibland behöv man nåt mot ensamhetn.

Nåt som kan piffa upp stämningen här i lägenhetn. 

Så ge mig en pizza att äta och en karl att skeda

för helgen är slut och det är länge kvar till det blir freda.

Det är typ sådana tankar som rör sig i huvve mitt

när jag här i ensamhetn sitt.

I övrigt är Ångestn grå och fet

och jag håller på att bli ett med min lägenhet

men det är det ju tack och lov bara jag, teven och datan som vet.

Vad ni andra döljer i er ensamhet

är det som sagt bara ni som kan och vet.

Månen den lyser uppå himlapellen,

livet det lever på olika ställen

och jag är aktiv på facebook såhär på kvällen.


En egen domedag

En egen domedag

Jaha här är vi då allihopa, någonstans i Sverige, mitt i norden, i utkanten av Europa, i utkanten av världen men mitt i det här gammlivet och försöker förtvivlat förlusta oss med lite underhållning öl och vin

och titt som tätt ser man nån som forma upp ansiktet till nån form av flin.

Men man ska ju passa på att ha roligt medans man kan

för fortare än man tror kommer den där dagen då man aldrig hann.

Vi alla här går ju faktiskt bara omkring och väntar på vår tur

att sänkas ned i backen och ätas på av djur.

Mot detta bittra öde vandrar vi helt allena,

det är så tragiskt att det rentav skälver uti bena.

Du kan ingenting ta med dig dit du går,

ingenting och ingen man medtaga får.

Varför kan man inte gå i samlad trupp,

lämna livet tillsammans, en hel sjujädrans jäkla grupp.

Om vi säger att år tvåtusentrettiofem

då är det dags att hälsa hem.

Då anordnar vi tillsammans en sjujädrans härdsmälta

och så kan döden över oss alla välta.

Då behöver man inte oroa sig längre för man vet.

Man vet när man ska lämna skeppet det blir helt konkret.

Många har ju ändå hela tiden

gått och väntat på domedagen då tiden för alla är liden.

Nu bestämmer vi vår alldeles egna domedag

och så pekar vi finger åt treenighetens lag.

Inga naturresurser behöver vi då spara,

använd upp allt, bränn skiten bara.

Vi sänker bensinpriset och kör dit vi vill,

motorn kan gå fast bilen är still.

Vi slopar rökförbudet ute på krogen

och gör cigaretter av hela skogen.

Vi lever för dagen och lämnar efter ett sjujädrans berg av sot och skrot,

det gör ingenting för det hinner ju aldrig bli ett miljöhot.

Vi lever våra korta liv med buller och med bång

och vandrar tillsammans i döden med sång.

Barnen får gå först i vår glada trupp,

men ojdå, de kanske inte är redo att ge upp.

En del är så otroligt små att de inte alls kan förstå

att de mot döden i trupp skall gå.

Oj, oj, oj, oj då, nu tänkte jag nog ganska dumt ändå.

Så tokigt det kan bli när tanken löst släppes fri.

Jag gör nog bäst i att hålla käft och sluta att fundera

på hur livet bättre skall fungera.

Jag får nog göra som er andra, ta mig en öl eller ett glas vin

och låta även mitt ansikte få formas till ett flin,

medan jag lyssnar till någon annan idiot

som tror sig ha något vettigt att säga om livet på vårt klot.

 


RSS 2.0