Bygga bög

Jag har byggt mig själv en egen bög i skalan 102-5.

En riktigt praktfull fin en karl

Och nu när han till sist är klar

flyttar jag mig in i den och kommer helst int ut igen.

Jag har klätt min bög i plymer, paljetter och i fjäderskrud

Han är så grann så vacker ja såsom vore han en gud.

Höga klackar ska det va

och en liten läderdräkt

eller något annat käckt  

vad vet jag som en bög kan tänkas ha.

Ansikte och ögon med skira ögonlock

har målats fint i gult och blått med glitter och glamour,

näsan bör ej va för tjock

men munnen gärna röd och stor.

Över byggda bögens läppekrans

skall orden sväva som i smäcker dans,

fina melodier korrekta till sin art

ekar, ljuder, pockar på så ljuvt och underbart,

var gång jag drar i liten pinn

där jag sitt i magens mitt uti bögen min.

Drar jag i ett gummiband

Ja se då vinkar han med höger hand.

Och om han uti käften bör vara lämpligt grov och rapp

då trycker jag försiktigt på en stor en knapp.

Råkar jag däremot komma åt nån lite mindre knapp på min knapp-panel

då kan det bli mycket fel så bögen min blir slapp eller väldigt stel.

(Rycker jag av misstag i en grisskär gammal tamp 

förvandlas bögelendet tyvärr för alltid till svampbob fyrkant,

men den ska egentligen int ens va där).

Ja det vart nåt fel i kabelaget

när jag skull konstruera ekipaget.

Men ni ska icket tro att jag är slarvig eller lat

ty resterade delar i min apparat

har jag noga mätt och tillskansat

med exakthet och med precision

så att dess fulländade funktion

är så nära man kan komma perfektion.

Drar jag i en smal en spak

går bögens ben med ens från böjt till rakt.

Och för jag sen en grövre spak en liten, liten bit tillbak

just till dess att det tar stopp

går till styvt från slakt nåt annat på hans kropp.

Jojjomen å det är inte slut än

för vidrör jag igen och igen

men inte mer en tredje spak

som man nästan inte ser

öppnar sig en dörr där bak

ja så jag kan fly den väg jag kom

om om någon gång mot förmodan inte skulle vara om.

 

Jag rider så min vackra jättebög över stock och sten

hela vägen bort till flen nånstans och över liten hög.

Allt medan munnen hans sjunger vackert trallala

eller tja vad fan för visa folk tillfället vill ha.

En ädelsten gnistrar till ibland från hans vackert utsnidade bögöra

och han pratar lätt om lågt och högt med alla som vill höra.

Jag med mina snäva ideal och mitt maktbegär

är i allt jag gör bara sisådär,

ganska rädd och ängslig utan karaktär, satt i kroppen, platt en fot

och oftast till besvär

men bögen jag har byggt

så stor och ståtligt snygg och trygg 

och som i allting klär

han är däremot rätt lätt att hålla kär.

Med grace glider smidigt fram och förbi

Dit till den plats där jag för alltid vill förbli.

Först och störst i trevlig folkparad med hög plym och en och annan fjäder

står min bög med lilla näsan högt i väder och munnen stor och glad.

dock utan någon andedräkt men däremot politiskt sett inte alls helt inkorrekt.

Jag håller hårt i liten pinn för allt jag mäktar med

Ja så han inte tappar minen sin och munnen hans blir sned

Ut ur navelhålan vågar jag en titt

från min stol i byggets mitt

där jag sitt och ler i mjugg

med stor en mage, liten pitt

under flottig lugg.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0