Klorin Klorin


En egen domedag

En egen domedag

Jaha här är vi då allihopa, någonstans i Sverige, mitt i norden, i utkanten av Europa, i utkanten av världen men mitt i det här gammlivet och försöker förtvivlat förlusta oss med lite underhållning öl och vin

och titt som tätt ser man nån som forma upp ansiktet till nån form av flin.

Men man ska ju passa på att ha roligt medans man kan

för fortare än man tror kommer den där dagen då man aldrig hann.

Vi alla här går ju faktiskt bara omkring och väntar på vår tur

att sänkas ned i backen och ätas på av djur.

Mot detta bittra öde vandrar vi helt allena,

det är så tragiskt att det rentav skälver uti bena.

Du kan ingenting ta med dig dit du går,

ingenting och ingen man medtaga får.

Varför kan man inte gå i samlad trupp,

lämna livet tillsammans, en hel sjujädrans jäkla grupp.

Om vi säger att år tvåtusentrettiofem

då är det dags att hälsa hem.

Då anordnar vi tillsammans en sjujädrans härdsmälta

och så kan döden över oss alla välta.

Då behöver man inte oroa sig längre för man vet.

Man vet när man ska lämna skeppet det blir helt konkret.

Många har ju ändå hela tiden

gått och väntat på domedagen då tiden för alla är liden.

Nu bestämmer vi vår alldeles egna domedag

och så pekar vi finger åt treenighetens lag.

Inga naturresurser behöver vi då spara,

använd upp allt, bränn skiten bara.

Vi sänker bensinpriset och kör dit vi vill,

motorn kan gå fast bilen är still.

Vi slopar rökförbudet ute på krogen

och gör cigaretter av hela skogen.

Vi lever för dagen och lämnar efter ett sjujädrans berg av sot och skrot,

det gör ingenting för det hinner ju aldrig bli ett miljöhot.

Vi lever våra korta liv med buller och med bång

och vandrar tillsammans i döden med sång.

Barnen får gå först i vår glada trupp,

men ojdå, de kanske inte är redo att ge upp.

En del är så otroligt små att de inte alls kan förstå

att de mot döden i trupp skall gå.

Oj, oj, oj, oj då, nu tänkte jag nog ganska dumt ändå.

Så tokigt det kan bli när tanken löst släppes fri.

Jag gör nog bäst i att hålla käft och sluta att fundera

på hur livet bättre skall fungera.

Jag får nog göra som er andra, ta mig en öl eller ett glas vin

och låta även mitt ansikte få formas till ett flin,

medan jag lyssnar till någon annan idiot

som tror sig ha något vettigt att säga om livet på vårt klot.

 


Om Malin

 

Malin Jakobsson gör humor på rimmad västerbottniska. Det är en slags blandning av buskis, stand up, poesi och visa. Själv kallar hon det för tragibuskis på vers. Ibland har hon med sig Snuskorkestern och då kan en och annan visa från Fula Visboken slinka med om stämningen manar till det.

I sin repertoar tar Malin sig an ämnen som prestationsångest, åldersnoja, kärleksproblem och annat som hör livet och vardagen till. Det handlar mycket om ensamhet och att leva nära men ändå utanför normen. Malins ambition är förutom, (att bli en ny Benny Hill), att vara en förebild och ett varnande exempel i ett. Det är ett ganska svårt mål att uppnå men väl värt att försöka sig på. Mitt i sina problem och sitt liv letar man ju inte efter alla lyckosamma individer som visar upp sina lyckligt lyckade liv, utan snarare vill man ju ha någon som är lite värre än en själv. Någon som har gjort de pinsamheter och dumheter som man själv är för klok för att ägna sin tid åt, någon som liksom kan ta lidandet och misslyckandena på sina axlar och stå med hundhuvudet, grisnäsan och skammen i ditt ställe. Malin Jakobsson är den personen.

Med sin bistra syn på samhället och det existentiella blir hon som en slags Arne Anka-figur i klänning. Hennes många gånger bisarra kroppspråk gör faktiskt att hon ibland mer liknar en seriefigur än en människa. Det är cyniskt, det är bittert, det är naket, dråpligt och fantastiskt roligt! Alla borde se Malin Jakobsson.  

 

Övrigt om Malin

Malin är född och uppvuxen i Vindeln i Västerbottens inland. Hon flyttade till Stockholm år 2000 för att utbilda sig till skådespelare på Calle Flygare teaterskola. Sedan dess har hon dragit land och rike runt i olika skrotbilar och spelat barnteater, hon har guidat skolklasser på Kungliga Operan och på Tekniska muséet, utbildat sig till journalist och jobbat en massa med barnprogram (både framför och bakom kameran), samt uppträtt som tragibuskis-artist så fort hon fått en chans. 2009 var hon en av semifinalisterna i TV 4:s Talang där hon fick fina lovord från juryn innan hon slutligen svor sig ur tevehistorien och orsakade tittarstorm (om man ska tro på TV 4:s hemsida). 

I övrigt är Malin en av de drivande bakom humorsajten www.kuttanblues.se där allt material garanterat produceras av kvinnor. 

Om ni vill boka Malin med eller utan Snuskorkestern till något evenemang är det bara att maila eller ringa:

malin.jakobsson@gmail.com

070-3594372.

 


RSS 2.0